Min plan var att inte tjata till mig barn. Jag har varit öppen för en diskussion och väntat på att Han ska säga att han vill. Jag gjorde mig redo när jag slutade med p-piller men sen har det inte hänt nåt. Tiden går och för varje menstruation försvinner en chans att bli gravid, chanser som är begränsade i antal. De kändes som oändligt många för några år sen men nu är jag 32 och orolig att jag inte ska hinna med barn innan min fertilitet är över. Till slut tog jag upp ämnet med Honom och vi bestämde en punkt i framtiden när vi skulle börja försöka bli med barn. Den punkten försvann och jag påminde honom om att det är hög tid att försöka om vi ska ha några. Sen den gången har vi inte haft sex, varken skyddat eller oskyddat. Ska jag nu ta upp problemet en tredje gång? Jag som inte ville tjata till mig det, nu är jag precis i den situation som jag försökte undvika. Men jag kan inte bara stå här och se hoppet försvinna bakom hörnet varje månad. Se på mig, jag är ju grinfärdig varje dag och har en hemlig blogg för mitt navelskåderi.

Det hade varit rätt skönt om vi bara bestämde oss för att inte skaffa barn, att det bara är vi två och vi kan koncentrera oss på varandra och njuta av livet och resa och göra vad vi vill. Men den här ovissheten, den fixar jag bara inte.

Läs även andra bloggares åsikter om Skaffa barn