I midsomras skulle kompisarna Annelie och Nils hälsa på oss. Deras ettåriga son hade precis börjat gå och vårt hem är ju inte barnanpassat direkt. Så min sambo fixarfrasse världens snällaste man åkte till ikea och köpte en barngrind. Ni vet en sån där som hindrar små barn från att ramla nerför trappor. Han gick alltså in på barnavdelningen i staden där vi bor och jämförde priser och barnsäkerhet. Herregud! När hela världen undrar varför VI inte skaffar barn och jag hittar på diverse ursäkter till frågvisa mostrar och kollegor så står Han där glatt visslande och provar barngrindens gångjärn på ikea. Så jag tog upp diskussionen på allvar.

Vill du eller vill du inte? Och när? Jag vet inte var jag har dig någonstans. Grinade gjorde jag visst också, när han stod på vardagsrumsgolvet och satte ihop den där jävla grinden som VI inte skulle få någon användning av. "Det är nu eller aldrig" sa jag.
Reultatet: Det är nog bäst vi bygger om badrummet först, för det är nog inget lätt att göra med gravid-mage. Vi börjar bygga i slutet av sommaren och till hösten börjar vi skaffa barn.

Okej. Vi rev ut det gamla badrummet och började långsamt bygga ett nytt. Hösten kom och Han plockade fram kondom varje gång. Jag funderade över vilka avgränsningar hösten faktiskt har, är det almanackan man går efter eller skjuts hösten framåt tills badrummet är klart?

I julas var vi ute och åt och vi började tala om resor. Han sa att han var sugen på att åka till Sydamerika och att vi kanske borde passa på innan vi skaffar barn. Jag blev helt paff och visste inte vad jag skulle säga. Gällde inte vår gamla överenskommelse längre? Han fortsatte resonemanget med att barn kan man ju skaffa när som helst så det är bäst att passa på att resa nu. Själv är jag övertygad om att det är tvärtom. Jag är 32 och Han 35, ska vi ha barn måste vi börja nu och sen har vi hela resten av livet på oss att resa.

Läs även andra bloggares åsikter om Skaffa barn