Vännerna Emil och Isa hälsade på oss för ett tag sen, de hade med sig sin lilla dotter som nyss börjat äta burkmat. Vi satt där runt bordet och alla såg på när hon åt.
Är det så här det ska vara? Vi hade ju roligt ihop innan, gemensamma intressen och skrattade åt skämt och var på krogen.
Är det verkligen så fascinerande med en liten människa som försöker peta i sig mat?
Är det underbart att lasta i och ur barnvagnen ur bilen varje dag?
Vad var det för fel på era liv innan som ni försökte rätta till med att skaffa barn?

Läs även andra bloggares åsikter om Skaffa barn