35 + 1

Vi har fått tid för kejsarsnitt. Det blir den 10 juni. Mindre än en månad kvar, det känns overkligt.
Jag var på sjukhuset häromdagen och pratade med en narkosläkare. Det var fjärde gången jag var där och fick information om hur kejsarsnitt går till, tre gånger hos olika läkare och en gång med Aurora-barnmorska. Det är inte klokt vad mycket resurser de lägger ner i onödan, 95% av det de berättar vet jag redan. Men de vill väl vara säkra på att jag inte ångrar mig och känner mig lurad till det här. Men jag känner ett otroligt lugn över att det är bestämt, nu kan vi koncentrera oss på att få tag på skötbord, blöjor, mjölkersättning och allt annat som behövs.

Givetvis känns det läskigt att de ska skära upp min mage och greja runt där. Men risker och tillvägagångssätt är så mycket mer förutsägbart och det gör att jag slipper en massa oro.
Vi har inte berättat än för någon om att datumet är satt och mina föräldrar vet inte ens om att vi begär kejsarsnitt. På ett sätt hade det känts skönt om ungen inte hade vänt sig rätt så det fanns rent medicinska skäl till snitt, men den ligger med huvet neråt och är nästan fixerad nu.

Mamma tycker jag gör fel som inte ska amma men det känns bara bättre att låta bli ju mer jag tänker på det. Jag vill inte bära den bördan ensam och jag vill inte stänga ute Honom från sitt barn. Med flaskmatning kan vi dela föräldraskapet lika redan från början.

Jag har fortfarande nästäppa och använder nässpray varje natt för att kunna andas/sova. Järnvärdet har gått upp till 110 och jag har gått upp nio kilo i vikt. När jag håller igång med något blir jag snabbt trött i ryggen och måste vila. Annars är allt bra. :)