28+5

Ibland får jag kramp i benen på natten med konsekvensen träningsvärk på dagarna. Blir det värre ska jag börja stretcha och massera, nu gör jag tåhävningar, får se om det hjälper.

Vi har varit på ytterligare ett besök på MVC. Mitt järnvärde hade gått ner till 104 men jag kan inte få i mig så mycket mer järn än jag redan gör.
Barnmorskan tog upp mitt önskemål om kejsarsnitt igen och vände sig plötsligt till Honom och frågade hur Han kände inför förlossningen. Det kändes så uppenbart att hon försökte kolla om Han styr mig så jag fick en längtan efter att bevisa att jag genomskådat henne genom att säga högt "Kom ihåg vad du skulle säga nu" eller sticka åt Honom en lapp med den tydliga rubriken Talarmanus. Men det behövdes inte. Han är smart nog att också genomskåda det och hålla en ganska låg profil, sa att han inte hade någon tydligt uppfattning i frågan men att vi pratat mycket om det. Bra kille jag har. :)
Men jag uppträdde ganska bra. Barnmorskan frågade om jag visste att havandeskapspenningen inte gäller de 10 sista dagarna före beräknad förlossning. Jag sa att jag visste det och även att jag tycker det är en märklig lösning. Barnmorskan kände som vanligt ett enormt behov att försvara en ojämställd socialförsäkring istället för att stå på min sida och berättade vänligt att det beror på att de kvinnor som inte får havandeskapspenning ofta tar ut föräldrapenning de sista dagarna före BF eftersom jobbet blir för tungt och det måste ju vara rättvist.
Jag väntade tills vi kommit ut därifrån innan jag högt konstaterade att en rättvis socialförsäkring är inte att bedömma alla gravida kvinnor lika illa.

Aurora har hört av sig. Jag fick en tid om två veckor och hon som ringde lät trevlig. Jag som tänkt börja med att skälla ut dom för att sjukvården inte litar på min bedömning, jag kanske måste byta strategi nu.

Senaste numret av "Vi föräldrar" innehåller förresten många intressanta artiklar om genus och föräldraskap.

28+1

Nu ser alla att jag är med barn, även folk jag inte träffat tidigare. Det blev stor skillnad under tiden vi var utomlands, i tunna kläder istället för vinterjacka syns det tydligt. Magen är en diskret kula och jag har fortfarande inga större besvär, har kännt av yrsel några gånger. Många tror att det är längre tid kvar än det är, så jag är nog mindre än vad som är vanligt.

Ett intressant socialt fenomen har börjar uppträda. När folk ser magen säger de först grattis och sen berättar de om sin egen besvärliga förlossning. Eller om frugans eller syrrans komplikationer och hur jobbigt det var att amma. Ytterst märkligt sätt att bete sig på men vanligt.
Förresten, i förrgår fick jag höra att jag har en typisk "pojkmage" och idag sa en kollega "Jaså det blir en flicka, ser jag". Det finns många som tror sig kunna tolka min fysik till ett kön men det blir helt olika svar. Vi får väl se vad det blir, hälften av dem får ju rätt. :)

Jag fick min omprövning hos försäkringskassan beviljad, 100% havandeskapspenning från mitten av april! Får se om jag behöver utnyttja det, det var mest en viktig principsak för mig att socialförsäkringen finns där när man behöver den.

Aurora har inte hört av sig än med någon kallelse, undrar om de har tappat bort mig.

25 + 1

Försökte ta en bild på hormonranden men den syns så svagt att den inte fastnar på bild. Det blir en profilbild istället så ni ser magens storlek.

Jag blir lite trött på alla välmenande människor i min omgivning som är rädd om mig. "Ta det lungt", "Tänk på att inte lyfta så tungt" och "Sätt dig ner en stund och vila". Allra värst är rekommendationerna om att gå ner i arbetstid eller sluta jobba helt. De vill ju väl så klart, mamma, barnmorskan och äldre bekanta, men det är ju jag som måste ta konsekvenserna av att att jag tar det lungt. Jag har ett tungt jobb, vem ska försörja mig om jag inte utför det? Lagen om allmän försäkring (1962:381) säger att jag inte kan få havandeskapspenning förrän de två sista månaderna av graviditeten och Försäkringskassan har dessutom blivit så hårda att de bara beviljar 50% och tycker jag ska jobba resten. Jag kanske är naiv och har en förlegad syn på stat och välfärd men jag tycker man ska kunna lita på Försäkringskassans bedömning. Det är ju det vi har socialförsäkringen till, att jag som individ ska slippa ta de stora smällarna som utebliven inkomst innebär.
Det här med "graviditet är inte en sjukdom" och den indirekta skyll-dig-själv-attityden gäller ju inte någon annanstans inom sjukvård och socialförsäkring. Jämför t ex med en man i övre medelåldern som får hjärtproblem efter allt för dåliga kost- och motionsvanor. Det är ingen som skulle rekommendera honom att ta semester istället för att bli sjukskriven.

Jag har skickat in överklagan till Försäkringskassan och bett om 100% havandeskapspenning istället för 50%. Förhoppningsvis får jag iaf 75%. Som en motreaktion till lyft-inte-så-tungt-människorna finns de som frågar om jag mår dåligt när jag berättar att jag söker ersättning. Det gör jag ju inte (än), jag hade tänkt nyttja havandeskapspenningen om jag behöver den, annars är det ju bara att låta bli. Men om jag jag inte klarar av att jobba så vill jag ha klara besked om att samhället ställer upp för mig.

Nu åker vi utomlands i två veckor. Sista chansen att åka bara Han och jag. Vi har kollat upp flybolagets regler för att låta gravida personer flyga samt att hemförsäkringen täcker om det skulle hända något. Vi klarar hemresan med några dagar till godo och jag har med mig papper från barnmorskan om beräknad förlossning samt att graviditeten är fri från komplikationer.