18+4

Vi var på Ulraljud. Det var inte så spännande som man skulle kunna tro, faktiskt. Lite orolig innan att det inte skulle vara något där såklart, men sen hittade hon ett hjärta som slog och ryggraden syntes tydligt. Hon kollade att allting fanns där och hade rätt proportioner. Datum för beräknad födelse flyttades en dag framåt, så den gamla webb-nedräknaren får vara kvar som den är. Sen fick vi frågan om det var något mer vi undrade. Jag undrar massor av saker såklart men ingenting mer som ett ultraljud kan ge svar på. Sen tänkte jag att hon kanske undrade om vi ville veta kön men inte ville lägga frågan i munnen på oss. Men varför ska man veta det? Vill man veta vem den nya individen är finns det ju så mycket annan fakta man vill ha, blir det en ingenjör eller en konstnärssjäl, en idrottare kanske?
Det känns lite konstigt efteråt, som att jag går omkring med fiskrens i magen. Svårt att tänka sig att det där tvärtom är byggnadsmaterial till vad som ska bli en människa.

Sen berättade jag för min chef och bad i samma andetag att bli omplacerad, för att jag ska kunna få havandeskapspenning. Det finns ju inget jobb jag kan göra på 100% här som inte innehåller tunga lyft mm. Som vanligt var han inte särskillt intresserad av att ta ett arbetsgivaransvar. Jag får nog fixa alla papper själv och fylla i, sen tvinga honom till en underskrift och sen postar jag det. Men då blir det ju rätt gjort i alla fall.
Grattis sa han. Det var ju snällt.

Läs även andra bloggares åsikter om ultraljud, havandeskapspenning, arbetsgivare, arbete