Snittet gick över förväntan och barnet som plockades ut är världens finaste. Vi åkte hem från BB dagen efter. Jag fick tabletter för att mjölkproduktionen inte skulle sätta igång och dom funkar skitbra. Flaskmatningen fungerar också bra och sonen skriker nästan aldrig. Har honom i min famn nu. Det här vill jag inte ha ogjort...

38+6

Imorgon är det dags för vårt barn att födas med kejsarsnitt och det finns inte längre någon anledning att fortsätta den här bloggen.
Det är först de senaste dagarna som jag känner att jag längtar, att det ska bli spännande att träffa vår nya familjemedlem.

Jag hoppas att någon haft nytta av att läsa mina inlägg.
Tänk på att vi alla har ett ansvar att vara förebilder när vi orkar.

Kram på er!

Läs även andra bloggares åsikter om gravid, nionde månaden, Kejsarsnitt, Förlossning,

37+5

Jag har fått lite svårare att gå och det är svårt att nå tallriken från soffan. Nästa vecka blir det kejsarsnitt och jag känner mig faktiskt ganska färdig med den här graviditeten, även om det känns läskigt att sedan vara förälder resten av livet.
När folk frågar hur långt det är kvar svarar jag BF-dagen istället för datumet åtta dagar innan då vi bokat tid med kirurgen, bara för att slippa möta deras besvikna miner och fördomar.

Mina föräldrar ringde. De var oroliga att vi inte tänker på barnets bästa efter att ha fått höra kombinationen kejsarsnitt och flaskmatning.

För det första så tror vi inte att vår lösning blir sämre för barnet. Och för det andra tycker jag att jag är en viktig person och att Han är en viktig person och att det spelar roll vad vi vill. Vi vill göra det här på vårt sätt. Vi vill ju ha ett barn, inte en förlossning. Varför är det så förbjudet att säga att jag inte är villig att göra vad som helst för mitt barn? Att jag väljer en förlossningsmetod som jag känner mig bekväm med betyder inte att jag blir en dålig förälder som misshandlar mitt barn till sömns varje kväll. Det betyder att bebisen får nöjda föräldrar och därigenom en trygg uppväxt. Att avstå ammning innebär inte att man lämnar barnet i någon matningsmaskin, det betyder att barnet får tillgång till två föräldrar istället för en.

Jag vägrar ge upp mig själv för någon annan när det inte behövs och jag hoppas att jag kommer fortsätta hävda att jag är en viktig person, att mina behov är viktiga.

Och jag hoppas verkligen att mina föräldrar inte offrat särskilt mycket för mig när jag var liten. Jag hoppas att de tyckte det var trevligt att få mig, för det tycker jag att alla föräldrar borde få uppleva.
Man måste älska sig själv för att kunna älska sitt barn.

Jag kunde under samtalet konstatera att varken min pappa eller jag tänkte på det egna barnet i första hand, men det sa jag inte.

Läs även andra bloggares åsikter om amma, Kejsarsnitt, Föräldrar, Förlossning, kommunikation,

36+0

Jag känner mig lurad av socialförsäkringen. "Sedan den kom 1974 har föräldraförsäkringen varit lika för båda föräldrarna". Jag har själv sagt det på utbildningar och jag har trott att det var sant.
Jag har trott att det var möjligt att dela upp föräldrapenningen så det inte spelar någon roll vilken av föräldrarna som är hemma först. Jag trodde att jag och Han skulle kunna visa världen att ett jämställt föräldraskap är möjligt. Men det kan vi inte, eftersom föräldraförsäkringen inte är jämställd.

Först har vi det jag har skrivit om förut, att man inte kan få havandeskapspenningen de sista tio dagarna före beräknad förlossning (det kan alltså bli ännu fler dagar om man går över tiden). Då uppmanar försäkringskassan mig att ta semester eller plocka ut föräldrapenning i förtid. Ska man kunna dela föräldrapenningen lika så förutsätter ju det att den ena föräldern inte gjort av med dagar innan det finns något barn.

Sen har vi de bekanta tio pappadagarna som förutsätter att mamman är föräldraledig de första två månaderna. Att pappan skulle börja med föräldraledigheten direkt när barnet föds verkar inte finnas i föräldraförsäkringens sinnevärld, eftersom samma rätt för mammor med tio "mammadagar" inte existerar.

Mödravården avråder från kejsarsnitt om det inte är medicinskt rättfärdigat eftersom man ska ha stor respekt för en bukoperation. Försäkringskassan verkar ha en annan syn på saken eftersom de inte betalar ut sjukpenning efter ett kejsarsnitt. Antingen tycker de att man är fullt arbetsför som nyopererad eller så tycker dom att man ska leva av föräldrapenningen, alltså tvingar kvinnor att vara föräldralediga när barnet är nyfött. Vad tror du?

Dessa iakttagelser tillsammans gör mig fullt övertygad om det är stora brister i föräldraförsäkringen idag. Det mesta handlar om att män och kvinnor måste använda föräldrapenningen till olika saker. Pappor använder den till att ta hand om sina barn. Kvinnor använder den till att hantera sin graviditet, sin förlossning samt att ha hand om sina barn.
Och det är ingenting vi har valt själva, det är något som systemet har tvingat oss till.
Att sen stå och kräva att vi som individer ska ta ansvar för att dela lika, det är ju helt sjukt.

Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, försäkringskassan, socialförsäkring, , föräldrapenning, , Kejsarsnitt,

35 + 1

Vi har fått tid för kejsarsnitt. Det blir den 10 juni. Mindre än en månad kvar, det känns overkligt.
Jag var på sjukhuset häromdagen och pratade med en narkosläkare. Det var fjärde gången jag var där och fick information om hur kejsarsnitt går till, tre gånger hos olika läkare och en gång med Aurora-barnmorska. Det är inte klokt vad mycket resurser de lägger ner i onödan, 95% av det de berättar vet jag redan. Men de vill väl vara säkra på att jag inte ångrar mig och känner mig lurad till det här. Men jag känner ett otroligt lugn över att det är bestämt, nu kan vi koncentrera oss på att få tag på skötbord, blöjor, mjölkersättning och allt annat som behövs.

Givetvis känns det läskigt att de ska skära upp min mage och greja runt där. Men risker och tillvägagångssätt är så mycket mer förutsägbart och det gör att jag slipper en massa oro.
Vi har inte berättat än för någon om att datumet är satt och mina föräldrar vet inte ens om att vi begär kejsarsnitt. På ett sätt hade det känts skönt om ungen inte hade vänt sig rätt så det fanns rent medicinska skäl till snitt, men den ligger med huvet neråt och är nästan fixerad nu.

Mamma tycker jag gör fel som inte ska amma men det känns bara bättre att låta bli ju mer jag tänker på det. Jag vill inte bära den bördan ensam och jag vill inte stänga ute Honom från sitt barn. Med flaskmatning kan vi dela föräldraskapet lika redan från början.

Jag har fortfarande nästäppa och använder nässpray varje natt för att kunna andas/sova. Järnvärdet har gått upp till 110 och jag har gått upp nio kilo i vikt. När jag håller igång med något blir jag snabbt trött i ryggen och måste vila. Annars är allt bra. :)

33+5

Så här stor är magen nu.

Barnmorskan tyckte inte att min tågresa 17 dagar före BF var något problem, var beredd att avboka bara sa hon, och det är jag ju redan.
Hon testade inget järnvärde den här gången men konstaterade att ungen ligger med huvet neråt. Annars måste jag säga att MVC-kontrollerna börjar bli tråkiga. Men det är inte så långt kvar nu.
Vi blev förresten erbjudna föräldrautbildning också. Tror faktiskt jag ska gå på de tillfällen som passar.

Jag/vi har fått låna en massa babykläder, det är bra. Annars köper man en massa kläder som de knappt hinner använda innan de växer ur dem.

32+6

Vi har hämtat hem barnvagnen. Vi valde en oaketlösning, s.k. travel system, med chassi, sittdel, liggdel och bilbarnstol. Och regnskydd förstås. Bara mugghållaren som saknas. Det var så mycket prylar att vi knappt fick plats själva i bilen. Hur ska detta gå? Och vi betalade nästan åtta tusen spänn bara för att kunna frakta runt den lille.

I början av juni har jag tackat ja till en grej med jobbet i Stockholm. Jag tänkte att det är ju mer än två veckor innan BF så det är ju lungt men nu börjar jag bli osäker på hur smart det är, med tågresa och allt. Tror inte ombordpersonalen är utbildade på förlossningar.

32+1

Första veckan med havandeskapspenning.
Jag har jobbat tre dagar och varit hemma två, precis som försäkringskassan tidigare lovat att man kan göra. Bra för min ekonomi, bra för jobbet och bra för Sverige som inte behöver tömma socialförsäkringen över mig, tänkte jag. Men desto svårare att fylla i blanketten när man varierar mellan jobb och havandeskapspenning. Så jag ringde försäkringskassan och fick tipset att skicka med en bilaga och hur mycket och när jag har jobbat.
Dessutom inser jag nu att man kan gå plus genom att blanda eftersom havandeskapspenningen delas ut per kalenderdag, inte arbetsdag. Jag kan alltså jobba fyra dagar en vecka och sen ta ut HP tre dagar. Eller jobba fem dagar och ta HP på helgen. Men då är det nog sista gången jag eller någon annan i mitt yrke blir beviljad havandeskapspenning så jag ska hålla mig lugn och faktiskt vara hemma. I alla fall på halvtid.

Fortfarande inte mycket besvär, magen tar emot när jag försöker sitta på huk bara.

30 + 5

Det är många som frågar om kön. Ibland ger jag en uppläxande kommentar och låtsas oförstående när de frågar "vad blir det?" och jag svarar "en bebis, tror vi". Men ofta orkar jag inte eller känner att det inte behövs utan nöjer mig med att säga att vi inte tagit reda på det eftersom det ändå inte spelar någon roll.

Vi var på Aurora och det gick bra. Faktiskt. Jag behövde inte ens använda alla argument och definitivt inga hot. Vi sa att vi bestämt oss sedan länge och vet vad vi vill och tagit reda på fakta så om en månad eller så ska jag boka tid för kejsarsnitt. Känns läskigt men en vaginal förlossning känns ännu värre.

28+5

Ibland får jag kramp i benen på natten med konsekvensen träningsvärk på dagarna. Blir det värre ska jag börja stretcha och massera, nu gör jag tåhävningar, får se om det hjälper.

Vi har varit på ytterligare ett besök på MVC. Mitt järnvärde hade gått ner till 104 men jag kan inte få i mig så mycket mer järn än jag redan gör.
Barnmorskan tog upp mitt önskemål om kejsarsnitt igen och vände sig plötsligt till Honom och frågade hur Han kände inför förlossningen. Det kändes så uppenbart att hon försökte kolla om Han styr mig så jag fick en längtan efter att bevisa att jag genomskådat henne genom att säga högt "Kom ihåg vad du skulle säga nu" eller sticka åt Honom en lapp med den tydliga rubriken Talarmanus. Men det behövdes inte. Han är smart nog att också genomskåda det och hålla en ganska låg profil, sa att han inte hade någon tydligt uppfattning i frågan men att vi pratat mycket om det. Bra kille jag har. :)
Men jag uppträdde ganska bra. Barnmorskan frågade om jag visste att havandeskapspenningen inte gäller de 10 sista dagarna före beräknad förlossning. Jag sa att jag visste det och även att jag tycker det är en märklig lösning. Barnmorskan kände som vanligt ett enormt behov att försvara en ojämställd socialförsäkring istället för att stå på min sida och berättade vänligt att det beror på att de kvinnor som inte får havandeskapspenning ofta tar ut föräldrapenning de sista dagarna före BF eftersom jobbet blir för tungt och det måste ju vara rättvist.
Jag väntade tills vi kommit ut därifrån innan jag högt konstaterade att en rättvis socialförsäkring är inte att bedömma alla gravida kvinnor lika illa.

Aurora har hört av sig. Jag fick en tid om två veckor och hon som ringde lät trevlig. Jag som tänkt börja med att skälla ut dom för att sjukvården inte litar på min bedömning, jag kanske måste byta strategi nu.

Senaste numret av "Vi föräldrar" innehåller förresten många intressanta artiklar om genus och föräldraskap.

28+1

Nu ser alla att jag är med barn, även folk jag inte träffat tidigare. Det blev stor skillnad under tiden vi var utomlands, i tunna kläder istället för vinterjacka syns det tydligt. Magen är en diskret kula och jag har fortfarande inga större besvär, har kännt av yrsel några gånger. Många tror att det är längre tid kvar än det är, så jag är nog mindre än vad som är vanligt.

Ett intressant socialt fenomen har börjar uppträda. När folk ser magen säger de först grattis och sen berättar de om sin egen besvärliga förlossning. Eller om frugans eller syrrans komplikationer och hur jobbigt det var att amma. Ytterst märkligt sätt att bete sig på men vanligt.
Förresten, i förrgår fick jag höra att jag har en typisk "pojkmage" och idag sa en kollega "Jaså det blir en flicka, ser jag". Det finns många som tror sig kunna tolka min fysik till ett kön men det blir helt olika svar. Vi får väl se vad det blir, hälften av dem får ju rätt. :)

Jag fick min omprövning hos försäkringskassan beviljad, 100% havandeskapspenning från mitten av april! Får se om jag behöver utnyttja det, det var mest en viktig principsak för mig att socialförsäkringen finns där när man behöver den.

Aurora har inte hört av sig än med någon kallelse, undrar om de har tappat bort mig.

25 + 1

Försökte ta en bild på hormonranden men den syns så svagt att den inte fastnar på bild. Det blir en profilbild istället så ni ser magens storlek.

Jag blir lite trött på alla välmenande människor i min omgivning som är rädd om mig. "Ta det lungt", "Tänk på att inte lyfta så tungt" och "Sätt dig ner en stund och vila". Allra värst är rekommendationerna om att gå ner i arbetstid eller sluta jobba helt. De vill ju väl så klart, mamma, barnmorskan och äldre bekanta, men det är ju jag som måste ta konsekvenserna av att att jag tar det lungt. Jag har ett tungt jobb, vem ska försörja mig om jag inte utför det? Lagen om allmän försäkring (1962:381) säger att jag inte kan få havandeskapspenning förrän de två sista månaderna av graviditeten och Försäkringskassan har dessutom blivit så hårda att de bara beviljar 50% och tycker jag ska jobba resten. Jag kanske är naiv och har en förlegad syn på stat och välfärd men jag tycker man ska kunna lita på Försäkringskassans bedömning. Det är ju det vi har socialförsäkringen till, att jag som individ ska slippa ta de stora smällarna som utebliven inkomst innebär.
Det här med "graviditet är inte en sjukdom" och den indirekta skyll-dig-själv-attityden gäller ju inte någon annanstans inom sjukvård och socialförsäkring. Jämför t ex med en man i övre medelåldern som får hjärtproblem efter allt för dåliga kost- och motionsvanor. Det är ingen som skulle rekommendera honom att ta semester istället för att bli sjukskriven.

Jag har skickat in överklagan till Försäkringskassan och bett om 100% havandeskapspenning istället för 50%. Förhoppningsvis får jag iaf 75%. Som en motreaktion till lyft-inte-så-tungt-människorna finns de som frågar om jag mår dåligt när jag berättar att jag söker ersättning. Det gör jag ju inte (än), jag hade tänkt nyttja havandeskapspenningen om jag behöver den, annars är det ju bara att låta bli. Men om jag jag inte klarar av att jobba så vill jag ha klara besked om att samhället ställer upp för mig.

Nu åker vi utomlands i två veckor. Sista chansen att åka bara Han och jag. Vi har kollat upp flybolagets regler för att låta gravida personer flyga samt att hemförsäkringen täcker om det skulle hända något. Vi klarar hemresan med några dagar till godo och jag har med mig papper från barnmorskan om beräknad förlossning samt att graviditeten är fri från komplikationer.

24+1

Det rör sig lite varje dag i magen och man kan se antydan till en rand ovanför naveln, som en skarv.
Nu ser de flesta att jag är gravid utan att jag behöver säga något.

Jag fick besked från försäkringskassan. De beviljade mig halv havandeskapspenning. I samband med vår regerings tuffare tag mot sjuka har de också blivit tuffare mot gravida och tycker att jag ska klara av ett arbete som innebär mycket ensidiga rörelser, stående och gående samt tunga lyft trots att det är just de egenskaperna hos ett jobb som gör att man ska få havandeskapspenning. Jag tänker överklaga såklart, jag hör av mig om hur det går.

23+1

Jag var på rutinkontroll på MVC. Mitt järnvärde har minskat till 108 från 113 trots att jag äter mer än 100g järn om dagen och dessutom tillsammans med c-vitamin för att maximera intaget. "Det är helt normalt när man är gravid" säger barnmorskan men jag har ingen lust att känna mig yr och svag bara för att jag är gravid. I alla fall inte om jag inte måste. Vi kom överens om att jag skulle öka dosen till 1 100g järntablett varanannan dag och två tabletter varannan dag. Så nu äter jag två tabletter varje dag. :)

Sen kom vi in på diskussionen om förlossningsmetoder, igen. Jag sa bl a att jag var missnöjd med läkarbesöket vi gjorde och barnmorskan misstänker att jag lider av kontrollbehov.
BM: Din kropp är gjord för att föda barn.
Moa: Nej, det är den inte. Förlossning var faktiskt en väldigt vanlig dödsorsak på 1800-talet.
BM: På 1800-talet ja! Sen dess har utvecklingen gått framåt med stormsteg.
Moa: Ja, och det kallas kejsarsnitt!

Jag har också börjat lägga märke till att det tydligen är ok att kalla gravida för tjocka. Jag tar inte illa upp eller så, det är bara så att för mig har ordet en negativ klang och jag skulle aldrig våga kalla någon annan tjock.

Läs även andra bloggares åsikter om MVC, barnmorskor, järntabletter, Kejsarsnitt, Förlossning, Graviditet,

22+4

Jag har fått svårare att bara passera fruktavdelningen i mataffären. Det är c-vitaminerna som lockar, jag köper blodapelsin, clementiner och kiwi. Svårt att avgöra om det är kroppen som begär det eller om det är hjärnan som luras, det har varit så här sen jag läste i en gravid-bok att en extra frukt om dagen är ett lagom komplement de första graviditetsveckorna.

Det är snart dags att lämna in semesteransökan och vi har börjat fundera över hur man ska fördela föräldraledighet och blanda med semester så vi kan vara hemma med lillen båda två de första två månaderna.

Läs även andra bloggares åsikter om frukt, c-vitamin, gravid, föräldraledigt, jämställdhet,

22+0

Efter läkarbesöket gick vi ifrån sjukhuset med en känsla av meningslöshet. Läkaren kom inte med ett enda fakta som vi inte redan kände till och efter en kvart konstaterade vi att vi (som väntat) inte var överens om vilken förlossningsmetod som var bäst. Eftersom jag fortsatte kräva min rätt till kejsarsnitt skickar hon mig till Aurora, teamet som ska bota förlossningsskräck. Som jag inte lider av, jag vill ju bara ha rätt att vara med och bestämma över vad som ska hända med min kropp.

Jag har skrivit tidigare att jag känt mina hjärtslag eka i den spända magen och för en vecka sen kände jag att det var något mer. Inga direkta sparkar men det rör sig därinne, ungefär som gaser eller nåt.

Jag har skickat in pappren till försäkringskassan om havandeskapspenning. Skrev en och en halv a4 om mitt jobb som bilaga, så det ska nog gå igenom.

Läs även andra bloggares åsikter om Kejsarsnitt, Aurora, Förlossning, Graviditet, sparkar, havandeskapspenning, försäkringskassan,

21+0

Det spänner i magen, särskillt om jag nyss har ätit. Och det är värre om jag inte har gravidbyxor på mig. Fortfarande har ingen som inte vet anat att jag är gravid men dom som vet ser det tydligt när dom tittar.

Snart ska vi få träffa en läkare för att avgöra om det blir kejsarsnitt eller inte. Jag sa till barnmorskan att jag vill ha det, jag har läst så mycket om för- och nackdelar nu och jag tycker inte att det känns värt det att genomgå en vaginal förlossning, det är för många risker. Vet inte om det blir en svår match eller om vi slår in öppna dörrar.

Läs även andra bloggares åsikter om Förlossning, Kejsarsnitt, gravid, barnmorskor, mammakläder, mage,

20+1

Inte så mycket nytt har hänt. Jag kan välja om jag vill visa magen eller inte, beroende på klädval. Jag har börjat använda mammabyxor ibland, det är jätteskönt. Men idag blir det bylsig tröja så jag kan vara mig själv ett tag till. Känner inga rörelser ännu.
Bilden är två minuter gammal.

Läs även andra bloggares åsikter om gravid, mage, berätta

19+0

Ibland när jag står still, sitter eller ligger ner känner jag mina hjärtslag. De dunkar hårt, inte särskillt fort men det är ovant att känna av sitt hjärta på det sättet. Det är tydligen normalt och beror på att hjärtat arbetar hårdare under graviditeten. Min blodmängd ska öka från fyra till sex liter. Bäst att fortsätta proppa i mig järn. :)

Läs även andra bloggares åsikter om fjärde månaden, Graviditet, hjärta, nittonde veckan

18+4

Vi var på Ulraljud. Det var inte så spännande som man skulle kunna tro, faktiskt. Lite orolig innan att det inte skulle vara något där såklart, men sen hittade hon ett hjärta som slog och ryggraden syntes tydligt. Hon kollade att allting fanns där och hade rätt proportioner. Datum för beräknad födelse flyttades en dag framåt, så den gamla webb-nedräknaren får vara kvar som den är. Sen fick vi frågan om det var något mer vi undrade. Jag undrar massor av saker såklart men ingenting mer som ett ultraljud kan ge svar på. Sen tänkte jag att hon kanske undrade om vi ville veta kön men inte ville lägga frågan i munnen på oss. Men varför ska man veta det? Vill man veta vem den nya individen är finns det ju så mycket annan fakta man vill ha, blir det en ingenjör eller en konstnärssjäl, en idrottare kanske?
Det känns lite konstigt efteråt, som att jag går omkring med fiskrens i magen. Svårt att tänka sig att det där tvärtom är byggnadsmaterial till vad som ska bli en människa.

Sen berättade jag för min chef och bad i samma andetag att bli omplacerad, för att jag ska kunna få havandeskapspenning. Det finns ju inget jobb jag kan göra på 100% här som inte innehåller tunga lyft mm. Som vanligt var han inte särskillt intresserad av att ta ett arbetsgivaransvar. Jag får nog fixa alla papper själv och fylla i, sen tvinga honom till en underskrift och sen postar jag det. Men då blir det ju rätt gjort i alla fall.
Grattis sa han. Det var ju snällt.

Läs även andra bloggares åsikter om ultraljud, havandeskapspenning, arbetsgivare, arbete

17+4

Vi har berättat för alla våra vänner och Han har sagt till sin chef att han ska bli pappa. Jag måste snart säga något på mitt jobb. Det är ultraljud inom kort och sen är det dags att skicka in pappren om havandeskapspenning. Och då måste jag ju blanda in chefen och arbetsledaren.

Havandeskapspenning kan man få två månader före BF om man har ett tungt arbete. Men de sista tio dagarna får man det inte. Alltså då man mest behöver det. Försäkringskassan föreslår istället att man ska ta ut semester eller föräldrapenning. Moa INTE nöjd.

Jag hade ganska dåligt järnvärde trots att jag ätit järntabletter så nu har jag på eget bevåg höjt styrkan till en 100mg-tablett om dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om berätta, Graviditet, järntabletter, Skaffa barn, havandeskapspenning, föräldrapenning

16+6.
Jag berättade om graviditeten för mina föräldrar på nyår. De blev glada och förvånade. Det känns bra, så nära ett "jaha" som man kan hoppas. Syster och bror informerades också, samt några släktingar. Jag känner inget tvång att berätta för alla möjliga, släkten är så skvallrig så det där löser sig ändå.
Jag har köpt ett par supersköna mammabyxor och en bebis-body. Känns lite läskigt att köpa kläder till någon som inte finns än och som kanske aldrig kommer finnas, men å andra sidan - någon gång måste man ju börja.
Magen syns inte så mycket än, det är bara Han och jag som ser det.