Vi har varit på inskivningssamtal på MVC och lyssnat på hjärtljud från den lille. Det slog jättesnabbt, som en liten kaninunge. Konstigt att allt fortfarande känns så overkligt. Först oroade jag mig för att gravtestet skulle visa negativt, sen för missfall och sen för att allt ändå bara skulle vara inbillning. Fram tills nu har MVC litat på våra uppgifter om att jag är på smällen. Hjärtljuden var första gången någon annan bevisade att jag faktiskt är gravid, ändå funderar jag om det inte är ett inspelat ljud, att det ändå inte skulle vara sant.
Vi frågade barnmorskan om skillnaden mellan havandeskapspenning och sjukskrivning, eftersom jag har ett tungt jobb. Hon sa att det var jättesvårt att få sjukskrivning och därför bättre att söka havandeskapspenning eftersom den baseras på mina arbetsuppgifter och inte hur jag mår. Och ansökningstiden är så lång, så jag måste söka innan jag känner att jag behöver. Trist, eftersom jag gärna jobbar så länge jag orkar. Barnmorskan sa dessutom att försäkringskassan inte sjukskriver gravida eftersom ”Graviditet inte är en sjukdom”. Jag blev jätteförvånad över att en barnmorska stödde den ålderdomliga linjen och kunde inte låta bli att käfta emot. Försäkringskassan har ju ganska nyss blivit fällda för könsdiskriminering i ett fall där de blivit stämda av fyra kvinnor som nekats sjukskrivning när deras graviditetsbesvär har varit så svåra att de inte kunnat jobba. Försäkringskassans uppgift är ju att de ska bedöma besvären, inte varifrån de kommer. Det borde vara klargjort nu, en gång för alla.

Vi berättade också om vårt önskemål om kejsarsnitt. Då bokade hon en tid med en läkare åt oss, eftersom hon inte får avgöra det själv, sa hon. Undrar hur hård den matchen blir eller om vi slår in öppna dörrar.

Idag är det julafton och vi ska berätta för Hans fosterföräldrar. Det blir nog bra.