Jag ringde ju till barnmorskemottagningen redan förra veckan och sa att jag var på smällen. De ville veta mitt personnummer och bokade in mig på ett första "hälsosamtal". Under detta samtal ska jag få tid till "inskrivning" samt ultraljud. Ganska många samtal och träffar utan att det egentligen händer något. De tänker ju inte göra några tester eller så, mitt ord på att jag är gravid duger.
Jag berättade om mina arbetstider och barnmorskan berättade om deras. Barnmorskemottagningen har öppet 8.00-15.30 och mina arbetstider är 8.00-16.00. Det var tydligt vem av oss som skulle vara flexibel här. Så jag har sagt till chefen att jag har ett tandläkarbesök (igen!) och behöver smita iväg lite tidigare. Jag hoppas verkligen att barnmorskan har något viktigare att säga än att jag ska låta bli spriten och fisk med tungmetaller i, annars kunde vi ju tagit det per telefon.

Och någonstans i bakhuvet gnager det, var det inte så att i det jämställda Sverige sedan trettio år tillbaka har en lag som säger att man ska kunna kombinera föräldraskap och förvärvsarbete? Självklart ska även barnmorskor ha rimliga arbetstider, de behöver inte likt Ica ha öppet till tio eller vara en 24-timmars-myndighet, men kvällsöppet en endaste dag i veckan kanske? Folk som jobbar kontorstid blir faktiskt också gravida ibland. Och innan tolfte veckan är det helt ok att inte informera sin chef.

Läs även andra bloggares åsikter om gravid, barnmorskor, jämställdhet