Slutet av tionde veckan och brösten ömmar som vanligt. Magen sväller lite ibland och jag ser mer gravid ut men det är bara gaser. Tydligen normalt.

Det var fest i helgen jag levde på alkoholfritt. På förfesten serverade värdinnan Cissi mat till mig, Han, kompisen Johan och kompisen Malin. Cissi serverade rödvin och när turen kom till mitt glas blev jag tvungen att bekänna färg. Efter gratulationsskål följde en intressant diskussion om våra medmänniskors krav på oss. Malin höll med mig direkt om att det är jobbigt med alla som undrar om man inte ska skaffa barn snart. Och Cissi som är 36 och singel berättade om alla som tycker det är hög tid för henne att skaffa både karl och barn utan att veta ett skit om hur hennes liv ser ut och vad som hänt innan. Lustigt att vi alla var så överens om detta, ändå blir vi drabbade av det ganska ofta.
Om jag ställer liknande krav på någon annan hoppas jag att någon berättar för mig att jag har fel. Jag vill inte såra någon så som jag blivit sårad.

Nu är vi sju som vet.
Jag vill inte berätta för mamma. Vill inte höra hennes kommentarer.

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, bröst, Föräldrar, Graviditet, krav, Skaffa barn, vecka tio

Nionde veckan är här och det som liknar menssmärtor har slutat. Flytningar har jag däremot nästan varje dag. Brösten är lika ömma och hårda som innan, möjligen har jag börjat vänja mig lite. Ingen annan anar något, så vitt jag vet.

Bilden föreställer de piller jag äter till middagen varje dag. Det är två järntabletter med folsyra, två omega3-tabletter och en vitamineral kvinna.

När vi var hos barnmorskan sist berättade hon om alkohol och hur farligt det är när man är gravid. Ingen nyhet direkt så man kan ju undra varför de tjatar så förbannat om det. Jag fick t o m fylla i en enkät om mina alkoholvanor. På något sätt känns det som overkill. Alla vet att man inte ska dricka när man är på smällen och om jag ändå skulle välja att vara aspackad i helgen så finns det ju inget dom kan göra åt det, dom kan ju inte tvångsomhänderta mig bara för att jag är gravid. Själv tycker jag det är rätt skönt att vara nykter, jag är sällan full och har flera gånger utan egentlig anledning valt att vara nykter på fester. Men innan jag gjorde gravtestet hann jag konsumera några enstaka glas vin och öl vid tre olika tillfällen. Jag berättade det för barnmorskan som sa "Det som redan är gjort kan man ju inte göra något åt". Minuten innan hade hon sagt att ett endaste litet glas vin kan påverka fostret negativt, men det man gör ovetandes verkar inte spela någon roll. Är inte det märkligt?

Läs även andra bloggares åsikter om barnmorskor, alkohol, nionde graviditetsveckan, gravid, Skaffa barn, järntabletter, omega 3, folsyra

Menstruationsfri och med snygga klotrunda bröst gick jag och Han tillsammans på första samtalet med hon som ska bli vår barnmorska under hela processen. Hur mår du, frågade hon och jag svarade mycket bra. Förutom ovanstående symptom visar min kropp i princip inga tecken på att vara gravid i åttonde veckan. Inget illamående, jag är inte trött och känner inget ökat sug efter mat. Brösten är ömma och svullna och jag kan ibland känna av små små duster av menssmärtor som tydligen är livmodern som växer. Det är nästan så man tror att det inte är sant.

Jag vet inte ens om jag vill att det ska vara sant. Till viss del är ju det här ett sätt för mig att bli accepterad. Du anar inte vad många människor känner sig provocerade av barnlösa 30-plusare. Inte känner jag någon större längtar efter blöjbyten eller att se någon lära sig krypa. Men jag är inte så säker på att jag vill vara barnlös heller, alla människor vill väl göra avtryck i världen genom att skaffa avkomma? Att ha barn blir säkert roligt senare, en treåring som kryper upp i knät som man kan läsa sagor för. Kanske kommer min mamma att tycka att jag duger.

Läs även andra bloggares åsikter om gravid, åttonde graviditetsveckan, barnmorskor, bröst, Skaffa barn,

Jag ringde ju till barnmorskemottagningen redan förra veckan och sa att jag var på smällen. De ville veta mitt personnummer och bokade in mig på ett första "hälsosamtal". Under detta samtal ska jag få tid till "inskrivning" samt ultraljud. Ganska många samtal och träffar utan att det egentligen händer något. De tänker ju inte göra några tester eller så, mitt ord på att jag är gravid duger.
Jag berättade om mina arbetstider och barnmorskan berättade om deras. Barnmorskemottagningen har öppet 8.00-15.30 och mina arbetstider är 8.00-16.00. Det var tydligt vem av oss som skulle vara flexibel här. Så jag har sagt till chefen att jag har ett tandläkarbesök (igen!) och behöver smita iväg lite tidigare. Jag hoppas verkligen att barnmorskan har något viktigare att säga än att jag ska låta bli spriten och fisk med tungmetaller i, annars kunde vi ju tagit det per telefon.

Och någonstans i bakhuvet gnager det, var det inte så att i det jämställda Sverige sedan trettio år tillbaka har en lag som säger att man ska kunna kombinera föräldraskap och förvärvsarbete? Självklart ska även barnmorskor ha rimliga arbetstider, de behöver inte likt Ica ha öppet till tio eller vara en 24-timmars-myndighet, men kvällsöppet en endaste dag i veckan kanske? Folk som jobbar kontorstid blir faktiskt också gravida ibland. Och innan tolfte veckan är det helt ok att inte informera sin chef.

Läs även andra bloggares åsikter om gravid, barnmorskor, jämställdhet

Det var fest i helgen, en fest med tydligt sprittema. Vi funderade fram och tillbaka hur vi skulle göra, ska man berätta eller inte? Jag är i vecka sju nu och fram till tolfte veckan kan det vara så mycket som 30% risk för missfall så man vill ju inte berätta för tidigt. Tänk om alla skålar för oss och önskar lycka till och så blir det inget, vad jobbigt. Alla alternativ till att berätta innehåller lögner och jag kunde inte se mig själv stå och säga "Nej, jag går på pencillin", vem skulle tro på det? Alternativet är att jag skulle stanna hemma och låtsas vara förkyld. Men så tänkte vi att om man inte kan berätta för sina vänner, vad har man då? Går det här åt helvete, då får väl dom helt enkelt dela den sorgen med oss.
Festen var hos Beatrice och Ted (som har barn) i en stad i närheten och jag och Han hade med oss vännen Johan och det är vi fem som nu är invigda i hemligheten. Det känns bra. Bara de håller käften nu. När övriga festdeltagare anlände drack jag smaskiga groggar på juice och läsk. Otroligt vad folk inte märker att man är nykter när de är packade. :)

Calle Schulman (faktiskt) skrev i expressen om missfall och tystnad, tyckte det var bra. Läs här:.
http://www.expressen.se/debatt/1.1764992/tystnaden-kring-missfall-ar-farlig

Förutom missfallsrisken finns det ju andra skäl att inte vara offentlig. Jag vill inte att arbetsledningen planerar in föräldraledighet åt mig så som dom gjorde för min vän Annelie, hon hamnade i ett tråkigt idle-projekt där dom bara väntade på att hon skulle gå hem så då gjorde hon det. Den andra anledningen är de människor som ställer krav på en. Dessa människor finns i framförallt tre grupper: Barnmorskorna som inte kan hållas utanför särskillt länge, släkten och framförallt föräldrar som ska få veta så sent som möjligt samt den tredje gruppen arbetskamrater som födde barn för 40 år sen och "vill väl", dessa ska också hållas ovetandes så länge det är möjligt.

Läs även andra bloggares åsikter om berätta, sjunde veckan, missfall, krav, gravid, nykter