lördag 31 oktober 2009

Nu är det dags att börja hålla koll på vad som är lämpligt att äta och inte. Hur var det med laxen och osten? Jag surfade och fann att socialstyrelsen länkar till livsmedelsverket som börjar med en rejäl skuldbeläggning av gravida: "Under graviditeten börjar många fundera över sina matvanor. Kanske gäller det även dig. Tidigare har du bara behövt tänka på dig själv. Nu ska du bry dig om två personers hälsa."
En sak ska vi vara väldigt medvetna om här, och det är att det bara finns EN människa nu och det är jag. Två blir vi inte förrän vid midsommar någon gång. Och då kan jag gå med på att vi är två viktiga människor. Men just nu kommer jag först.

Livsmedelsverket fortsatte med goddag-yxskaft-kommentarer som att det är viktigt att äta varierat för att få i sig olika sorters näringsämnen (no shit?), tallriksmodellen och att man ska tvätta händerna innan man lattjar med livsmedel. Nästan alla råden var sådana som alla människor oavsett graviditet bör följa, ät inte mat där bäst-före-datum passerat osv. Näringsrikt ska jag väl äta för att jag ska må bra i första hand, det har ju inget med fostret att göra.

Det lilla jag kunde få ut som var vettigt för mig att veta är att det är max 3 koppar kaffe eller 6 koppar te per dag som gäller samt att jag ska hålla mig borta från rökt lax och pharmaskinka. Då kör jag på det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 29 oktober 2009


Ett år senare än beräknat verkar det som att jag blivit gravid. Det var ett solklart plus på stickan. Jag fotade och skickade som ett mms till Honom. Visste inte vad jag skulle skriva så det blev ingen text. Bilden talar ju sitt tydliga språk, tyckte jag.
Sex timmar senare skickade Han ett sms till mig: "Har vi en eller två laxfileér i frysen?". Är han elak eller bara trög, undrade jag. Bäst att förtydliga lite. Jag svarade att jag inte vet men att det var ett udda svar samt att frågan om vi har en eller två bullar i ugnen borde vara mer befogad. Väntade med spänning tills det övertydliga svaret kom:
"Jag undrade om vi har laxfiléer hemma". Jag blev jätteledsen och när vi träffades hemma sen sa Han:
- Ehh, var det ett graviditetstest du skickade en bild på?
Jag sa ja och att det vore väldigt bra om han ville vara en del av det här från och med nu. "Jag vill inte göra det här ensam!".
- Men Moa, jag förstod inte, sa Han.
Sen såg jag honom gråta för första gången någonsin. "Det här ska ju vara den lyckligaste dagen i ens liv, varför blir det så här? Jag tycker du är orättvis mot mig."
Jag förklarade hur ensam jag kännt mig och Han sa att han inte velat prata med mig för att inte stressa mig mer när jag redan tycker det är jobbigt. Jag sa att det bara är jag som tar upp barnalstrandet till diskussion och han sa att han inte ville betrakta mig som en barnfabrik och kontrollera min mens i ett excelark. Slutligen kom vi överens om att jag ska släppa in honom mer och att han ska stå där och vilja komma in när jag öppnar dörren.

Sen kom jag på att jag köpte ju ett två-pack graviditetstest och den ena är kvar oförbrukad. Så vi gjorde om det från början, tillsammans. Det blev till att rota fram ännu en tom creme fraiche-burk och sen var det Han som satt på badrumsgolvet böjd över min urin. Samma resultat och nu har vi gömt stickorna på var sin sida sängen.

Sen ringde jag barnmorskan och bokade en första tid. Hon konstaterade att jag är i vecka 6 eller 7. Har även varit iväg och vaccinerat mig mot svininfluensan, man är ju i riskgrupp nu.

Nu kör vi! :)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 27 oktober 2009

Idag är jag ledig så jag passade på att kuta ner till apoteket så fort de hade öppnat. Glest mellan folk på stan och liten risk att träffa någon man känner vid intim-hyllan på apoteket. För säkerhets skull köpte jag schampo, tandtråd och värktabletter samtdigt. Om clearblue visar minus så har jag iaf inte handlat för gäves. :)

Kissade innan jag gick så nu är blåsan tom. Dricker vatten (det blir väl inte utspätt nu?) och har plockat fram en tom, urdiskad och torr creme fraiche-burk för experimentet.

Nu ska jag gå och lattja med mitt eget urin, önska mig lycka till!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 26 oktober 2009

De rödaktiga fläckarna i trosorna har upphört. Brösten är svullna och ömma. 46 dagar sen senaste menstruation, rekordet är 50. På lördag är det fest. Då måste jag veta om jag har anledning att avstå alkohol.

Vad som hänt sen sist är att vännen jag pratade om, hon som bestämde sig för att inte skaffa barn, hon är gravid nu. En kusin till mig är också på tjocken. När jag tänker efter så är alla jag känner antingen gravida eller har redan småbarn.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 21 oktober 2009

dripp dropp

39
32
50
31
28
41+

lördag 17 oktober 2009

Jag minns första väninnan som i början av trettioårsåldern sa att hon inte tänkte skaffa barn. Jag blev helt paff. Kan man välja det?

En äldre politiker jag lyssnade på en gång sa "Om jag var ung i dag skulle jag nog inte skaffa några barn. Jag ser på mina barn hur de kämpar för att få vardagen att gå ihop med sina små och det finns så mycket press på småbarnsföräldrar nu."

Jag är van vid diskussioner om barnens antal, namn och TV-tider osv. Men jag visste inte att man kunde välja att avstå. Kanske för att det valet aldrig presenterats för mig. Att det aldrig verkat ens i närheten okej att låta bli.

Jag konfronterade min mamma en gång och efter en lång diskussion fick jag henne att förstå att hon inte får bestämma NÄR jag ska ha barn. Men hon tror fortfarande att hon får bestämma ATT jag ska ha barn.

Och om man avstår på grund av vilja eller brister i biologin, spelar det egentligen någon roll?

37 dagar utan mens.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 9 oktober 2009

På kylskåpet har jag en längre tid haft en bild på några kompisar och deras förstfödda. När mina föräldrar varit här och hälsat på i somras hade de satt dit en lapp bredvid fotot innan de åkte: "Snart får vi nog se er så här".
Varför får man inte glädjas åt andras lycka utan att det blir personligt? Om en vän kommer in på en utbildning är det helt ok att vara glad åt det utan att någon tror att jag vill gå samma utbildning. Men uttrycker jag att glädje åt att någon fått barn så riktas direkt blickarna mot mig att jag borde gå samma väg.

Fotot på kylen tog jag ner och rev i bitar.

29 dagar utan mens nu. Inget dropp. Brösten ömmar lite.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,