Jag hade några missade samtal från mamma, sen messade hon att jag blivit faster.
Jag håller distansen. Messade ett Grattis till brorsan. Frågar inte hur det känns, vad det är för kön och allt det andra man ska undra. Jag ligger lågt.
Mamma ringde och undrade (igen) om vi inte skulle resa dit och titta på underverket. Jag fick bita mig i tungan för att inte säga "Det är inget underverk, det är bara vad som händer när två fertila människor har oskyddat sex ihop". Vet att jag snart måste men jag vill inte åka dit. Jag vet hur det kommer att bli. Om jag inte tar upp bebisen och gullar med den kommer de tycka jag är kall och okänslig samt att jag inte verkar glad för brorsans skull. Och om jag gullar med den kommer blickarna, gliringarna och "Är det inte dags snart?". Jag orkar inte med det.
Läs även andra bloggares åsikter om Är det inte dags snart?, Barnlöshet, Skaffa barn, Avundsjuka, Fertilitet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har läst dina inlägg och hoppas verkligen att ni snart får plus på stickan! Har ni funderat på att gå på en utredning och se om det är något som felas där? Det finns tabletter som kickar igång ägglossningen mer regelbundet eftersom du verkar ha en ojämnt ägglossning.
SvaraRaderaJag förstår att det måste göra ont när andra får barn, när de ploppar upp som svampar i skogen, men missunna inte din bror.
Hej Nina och tack för din kommentar!
SvaraRaderaJag försöker vara glad för brorsans skull det gör jag verkligen. Men jag klarar det inte när mamma bevakar.
En utredning vill jag inte ta initiativ till. Jag skulle blir jättebesviken om det visade sig att JAG blev gravid istället för att VI skaffade barn. Jag vill inte göra detta ensam.
Men hemskt mycket tack för dina tips! Jag ska spara dem ifall det blir aktuellt.