Jag hade några missade samtal från mamma, sen messade hon att jag blivit faster.
Jag håller distansen. Messade ett Grattis till brorsan. Frågar inte hur det känns, vad det är för kön och allt det andra man ska undra. Jag ligger lågt.
Mamma ringde och undrade (igen) om vi inte skulle resa dit och titta på underverket. Jag fick bita mig i tungan för att inte säga "Det är inget underverk, det är bara vad som händer när två fertila människor har oskyddat sex ihop". Vet att jag snart måste men jag vill inte åka dit. Jag vet hur det kommer att bli. Om jag inte tar upp bebisen och gullar med den kommer de tycka jag är kall och okänslig samt att jag inte verkar glad för brorsans skull. Och om jag gullar med den kommer blickarna, gliringarna och "Är det inte dags snart?". Jag orkar inte med det.
Läs även andra bloggares åsikter om Är det inte dags snart?, Barnlöshet, Skaffa barn, Avundsjuka, Fertilitet
måndag 28 september 2009
måndag 14 september 2009
Jag minns första kompisen som fick barn. Inför beräknad förlossning ringde jag och frågade var och varannan dag om den hade kommit än. Det gick att vara engagerad i andra då, innan man var över 30. Då gick det att bry sig om graviditeter och förlossningar utan att det blev personligt för min del.
Brorsan blir pappa snart och jag vet inte ens vilket datum som är beräknat. Vill inte veta. Vill inte bry mig.
För om jag gör det kommer gliringarna. Om jag håller i deras bebis och gullar med den kommer alla fråga: Är det inte dags snart? Är du inte sugen på en egen liten en?
Så nu försöker jag bara hålla mig så långt ifrån som möjligt. Det är inte mitt fel att det blivit så här. Jag borde ha fått välja själv vad jag vill göra med mitt liv.
Jag borde vara stolt faster men det är jag inte. Jag skäms som en liten gris över att jag inte kunnat prestera.
Läs även andra bloggares åsikter om Barnlöshet, Skaffa barn,
Brorsan blir pappa snart och jag vet inte ens vilket datum som är beräknat. Vill inte veta. Vill inte bry mig.
För om jag gör det kommer gliringarna. Om jag håller i deras bebis och gullar med den kommer alla fråga: Är det inte dags snart? Är du inte sugen på en egen liten en?
Så nu försöker jag bara hålla mig så långt ifrån som möjligt. Det är inte mitt fel att det blivit så här. Jag borde ha fått välja själv vad jag vill göra med mitt liv.
Jag borde vara stolt faster men det är jag inte. Jag skäms som en liten gris över att jag inte kunnat prestera.
Läs även andra bloggares åsikter om Barnlöshet, Skaffa barn,
torsdag 10 september 2009
Nu kom mensen. Det förklarar den obehagliga känslan i magen. 28 dagar exakt.
39
32
50
31
28
Läs även andra bloggares åsikter om mens, Skaffa barn, Bli gravid,
39
32
50
31
28
Läs även andra bloggares åsikter om mens, Skaffa barn, Bli gravid,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)