Nu vet jag hur folk gör för att jaga bort sina hjärnspöken. De tittar på TV och intresserar sig för inredning. Då kan inte de onda tankarna nå fram.

Det var en stor fest i somras. En tjej som jag känner lite grann satt med sin halvårsgamla bebis som verkade vara hennes enda intresse. För att inte pinsam tystnad skulle uppstå frågade jag henne om det fungerade bra med föräldraledigheten och så.
Nej det gjorde jag inte. Jag ställde frågan på ett sätt så att hon själv var tvungen att formulera sin ledighet. Så gör jag ibland för att få folk att säga antingen föräldra- eller mamma/pappa-ledigt. Jag tror det säger en del om hur de betraktar sitt föräldraskap. Säger man mammaledig och pappaledig så insinuerar man att det är två olika typer av ledighet och då har de antagligen olika innehåll. Man kräver alltså olika saker av män som är föräldralediga (som det faktiskt heter) än av kvinnor. Jag tror att de som säger att de är föräldralediga har ett mer jämställt föräldraskap än de som säger mamma/pappa-lediga.

Den här tjejen sa i alla fall att hon var mammaledigt och som alla småbarnsföräldrar berättade hon hur besvärligt det var att ta hand om ett barn men verkade ändå tycka att det var en självklarhet att vi alla den vägen ska vandra. "Passa på att gå ut och äta medans ni kan" sa hon. Varför just restaurangbesök, tänkte jag. Där kan man oftast komma in med barnvagn och är ungen större så brukar det finnas en barnmeny. Hur är det att klättra i berg och plocka bär och svamp med barnvagn? Det låter mycket svårare och är absolut en aktivitet jag skulle sakna mer.

Undrar om det inte vore snyggt med bara vita blomkrukor i fönstret?

Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, Föräldraledigt,