Vi hade ett allvarligt snack i helgen, mitt initiativ som vanligt:
- Hördu, nu är det snart ett år sen vi bestämde oss för att börja skaffa barn.
- Mmm, sa Han.
- Det går inte särskillt bra för oss, fortsatte jag och undrade om han tyckte det behövdes någon åtgärd. Han var så klart villrådig och tveksam. "Kanske skulle man läsa på lite mer om hur man gör egentligen" funderade Han.
- Mmm, sa jag. Det kan ju vara en idé.
Sen frågade jag hur Han egentligen hade tänkt sig att vår familjebildning skulle gå till, när Han alrig tar några steg i den riktningen, och om jag inte tagit upp frågan. Skulle Han inte göra något alls då och sen komma på i fyrtioårsåldern att ja just det, det där med barn skulle man ju fixa. Och då är det försent, tåget har passerat. Är inte Han för gammal så är iaf jag det och om Han tycker det är jätteviktigt med barn då kommer han byta ut mig mot någon som fortfarande är fertil. Och det är ju det jag är allra räddast för.
Han hade inget svar på det.
- Tycker du jag är för dåligt engagerad, frågade Han.
- Ja, sa jag.
- Det är bara det att det är så trist att engagera sig. Det är så jobbigt att hålla på och oroa sig hela tiden.
- Jag vet, sa jag. Jag vet...
Läs även andra bloggares åsikter om Barnlöshet, Bli gravid, Skaffa barn,
måndag 31 augusti 2009
torsdag 27 augusti 2009
Nu vet jag hur folk gör för att jaga bort sina hjärnspöken. De tittar på TV och intresserar sig för inredning. Då kan inte de onda tankarna nå fram.
Det var en stor fest i somras. En tjej som jag känner lite grann satt med sin halvårsgamla bebis som verkade vara hennes enda intresse. För att inte pinsam tystnad skulle uppstå frågade jag henne om det fungerade bra med föräldraledigheten och så.
Nej det gjorde jag inte. Jag ställde frågan på ett sätt så att hon själv var tvungen att formulera sin ledighet. Så gör jag ibland för att få folk att säga antingen föräldra- eller mamma/pappa-ledigt. Jag tror det säger en del om hur de betraktar sitt föräldraskap. Säger man mammaledig och pappaledig så insinuerar man att det är två olika typer av ledighet och då har de antagligen olika innehåll. Man kräver alltså olika saker av män som är föräldralediga (som det faktiskt heter) än av kvinnor. Jag tror att de som säger att de är föräldralediga har ett mer jämställt föräldraskap än de som säger mamma/pappa-lediga.
Den här tjejen sa i alla fall att hon var mammaledigt och som alla småbarnsföräldrar berättade hon hur besvärligt det var att ta hand om ett barn men verkade ändå tycka att det var en självklarhet att vi alla den vägen ska vandra. "Passa på att gå ut och äta medans ni kan" sa hon. Varför just restaurangbesök, tänkte jag. Där kan man oftast komma in med barnvagn och är ungen större så brukar det finnas en barnmeny. Hur är det att klättra i berg och plocka bär och svamp med barnvagn? Det låter mycket svårare och är absolut en aktivitet jag skulle sakna mer.
Undrar om det inte vore snyggt med bara vita blomkrukor i fönstret?
Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, Föräldraledigt,
Det var en stor fest i somras. En tjej som jag känner lite grann satt med sin halvårsgamla bebis som verkade vara hennes enda intresse. För att inte pinsam tystnad skulle uppstå frågade jag henne om det fungerade bra med föräldraledigheten och så.
Nej det gjorde jag inte. Jag ställde frågan på ett sätt så att hon själv var tvungen att formulera sin ledighet. Så gör jag ibland för att få folk att säga antingen föräldra- eller mamma/pappa-ledigt. Jag tror det säger en del om hur de betraktar sitt föräldraskap. Säger man mammaledig och pappaledig så insinuerar man att det är två olika typer av ledighet och då har de antagligen olika innehåll. Man kräver alltså olika saker av män som är föräldralediga (som det faktiskt heter) än av kvinnor. Jag tror att de som säger att de är föräldralediga har ett mer jämställt föräldraskap än de som säger mamma/pappa-lediga.
Den här tjejen sa i alla fall att hon var mammaledigt och som alla småbarnsföräldrar berättade hon hur besvärligt det var att ta hand om ett barn men verkade ändå tycka att det var en självklarhet att vi alla den vägen ska vandra. "Passa på att gå ut och äta medans ni kan" sa hon. Varför just restaurangbesök, tänkte jag. Där kan man oftast komma in med barnvagn och är ungen större så brukar det finnas en barnmeny. Hur är det att klättra i berg och plocka bär och svamp med barnvagn? Det låter mycket svårare och är absolut en aktivitet jag skulle sakna mer.
Undrar om det inte vore snyggt med bara vita blomkrukor i fönstret?
Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, Föräldraledigt,
fredag 14 augusti 2009
onsdag 5 augusti 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
