Brorsan ringde igår kväll och sa att han skulle bli pappa. Min lilla lillebror som jag hjälpte till att namnge när han föddes är inte så liten längre. Det är jättetråkigt att jag inte kan glädjas åt deras familjelycka. Det känns bara som ett hån mot mig. Illa till mods somnade jag efter tolv igårkväll. Vaknade vid halv fyra och kunde inte somna om. Kissade och drack vatten. Gick upp och satte mig vid anteckningsblocket. Somnade igen vid halv sex. Upp klockan sju för att gå till jobbet. Detta är vad jag fann vid skrivbordet:

Avundsjuk? Javisst! Men varför?

Jag har ju aldrig längtar efter att köra barnvagn eller byta blöjor. Jag är inte ett dugg avundsjuk på småbarnsföräldrar med sömnbrist som blir oroliga om de inte får titta till sin sovande minsting stup i kvarten. Men så fort någon i min omgivning levererar ett glatt graviditetsbesked känner jag pilar av avundsjuka genomborra min kropp. Varför är det så? Jag tycker ju om mitt liv som det är, varför tillåter jag att andra kvinnor får mig att känna mig misslyckad när jag inte går samma väg som de?

Jag läste nånstans att de lyckligaste paren är de som är gifta men inte har några barn. Den enda period som kan överträffa detta är när man väntar sitt första barn. Om det är så att man är lyckligare utan barn, varför finns då denna press på alla par i 30-årsåldern att yngla av sig och rätta sig i ledet?

När Vi träffades sa Han en gång "Jag skulle bli jätteglad om du ville ha barn med mig någon gång". Jag blev nöjd och glad inombords och tog det till mig som en kärleksbekräftelse. Nu funderar jag, om han istället hade sagt: låt oss hoppa över familjebildningen och bara vara du och jag, vi kan resa, leva och älska och bara bry oss om varandra; hur hade jag tagit det? Statistiskt sett skulle vi då ha lättare att hålla ihop vår relation, vi skulle ha bättre ekonomi och vara lyckligare.

Nu hör det ju till saken att om man klockan fyra på natten sitter i morgonrocken och klottrar ner blyertsanteckningar istället för att sova, då är man inte så lycklig över den där barnlösheten. Men jag känner ändå att det är ju inte jag som vill ha barn, det är ju alla andra som vill det. Om brorsan och hans tjej tycker det verkar lattjolajban med en bajsmaskin så låt dom skaffa en men jag kan slippa. Så lätt att säga men så svårt att känna.

Jag vill ju bara slippa känna mig misslyckad.

Det finns dom som säger att livet inte är en tävling. Dom har fel. Livet är en tävling i status och lycka (låtsad lycka iaf). Spelreglerna är oklara men här är ett tips: Den som är 32 år och barnlös vinner inte.

Läs även andra bloggares åsikter om
avundsjuka,
livet,
skaffa barn

När jag började skriva den här bloggen valde jag mellan det och att köpa en BiB på bolaget och dricka tills det slutade göra ont. Jag valde det mer konstruktiva sättet för min terapi. Just nu håller jag på med ett jätteroligt projekt på jobbet och längtar inte ett dugg efter illamående och trötthet. Det är vår och jag är mer sugen på att flirta med hela världen och dansa på krogen.

Det är väl så det är med livet, det går upp och det går ner.
Jag tänker fortsätta blogga om fenomenet att skaffa barn så länge jag tycker jag har något att säga.

Då är det väl från idag man räknar då.

Läs även andra bloggares åsikter om mens, ägglossning, menstruation

Hur räknar man ut menscykeln egentligen? Nu har det drippdroppat blod i en vecka men niagarastarten har inte varit än. Man ska ju räkna från mensens första dag, men hur gör man med blodblandad urin en vecka före den "riktiga" mensen som kommer med mensvärk och allt?

Läs även andra bloggares åsikter om bli gravid

När ska man sluta dricka?
Jag är ganska lugn av mig men det blir ju gärna ett glas vin eller en folköl på helgen och ibland är det konferens med jobbet och då vet man aldrig hur det slutar. Det kan ju ta ett år innan man är på tjocken, jag kan ju inte bli torr redan nu. Det skulle ju ... verka konstigt.

Läs även andra bloggares åsikter om Bli gravid, Skaffa barn

Vid 30 år är det 25 % chans att bli gravid vid samlag i ägglossningstider. Vid 35 år är det 20 %. Chansen att bli gravid inom ett år när man är i 30-årsåldern är ungefär 75%. Då utgår man ifrån att man har sex regelbundet. Regelbunden sex innebär att man knullar varannan eller var tredje dag.

Vi brukar få till det varje helg (det är inget hollywoodliv vi lever och nyförälskelsen är borta sen några år). Det innebär att två tredjedelarna av chanserna försvinner. Jag är ingen professor i matematik men chanserna borde då minska till 25% chans till graviditet inom ett år. 25 gånger 4 är 100, alltså är jag gravid inom fyra år. Men då är jag över 35 och chanserna har blivit ännu mindre. Räkna om...

Nu ska jag vara mer eller mindre på resande fot inom jobbet under en månad, det kommer ju inte direkt öka våra chanser att bli föräldrar.

Äh, va fan. Man vill ju ligga med varann för att man är kåt och för att man gillar varann, inte för att det står i almanackan att det ska göras.

Läs även andra bloggares åsikter om Bli gravid

Det blev planerat kejsarsnitt för min vän Annelie. Hon ville vara vaken men blev sövd och var besviken över det. Det sägs att man får svårt att "knyta an" till sitt barn om man inte har en vaginal förlossning. Bullshit säger jag. Män har i alla tider övergett sina nyfödda barnoch betraktas nu inte som kloka men som normala. En kvinna som inte bryr sig om sitt barn får en sjukdomsstämpel. Är det rättvist?

Visste ni förresten att kejsarsnitt minskar risken för att överföra hiv till barnet?

Läs även andra bloggares åsikter om förlossning, kejsarsnitt, jämställdhet