söndag 8 februari 2009

Jag känner mig lurad. Tycker inte om att känna mig lurad. Det känns som om folk runtomkring undrar. Vad är det för fel på dem? De har varit ihop i fyra år, båda har jobb, de har bil, lägenhet och sommarstuga, varför blir det inget mer? Framför allt är de ju tillräckligt gamla...
Finns en krönika här om den otäcka frågan Är det inte dags snart.

Jag är så rädd att misslyckas. Att vara den som står kvar när alla andra får.

Jag trodde aldrig att det skulle bli så här.

Läs även andra bloggares åsikter om

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar